Tag Archives: Smålands Musikarkiv

Han med ”änglarnas språk”….

”Ärade kollega i änglarnas språk”, så brukade spelmannen, skomakaren, berättaren, skalden mm August Strömberg i Jät börja sina brev när han skrev till författare och andra kulturpersonligheter. Med all sin stora dokumentation och egna skapelser var Strömberg något av en husgud för oss i gruppen Sågskäras tidiga år. Nu har vi, några ur den nu insomnade men lättväckta gruppen, fått glädjen att tillsammans med arkivarien och manusförfattaren Mathias Boström och bluesskådespelaren Mats Sturesson göra berättarkonserten ”Gubbanöjen och skaldevärk” med August Strömberg och hans låt-och berättarskatt i centrum.

image

Förutom bra låtar och mustiga berättelser ger manuset en så fin bild av både Strömberg med sin konstnärliga längtan och fräcka tjyvgrepp i en tid då mat på bordet var långt ifrån självklart.

En rolig sak med traditionsmusik är att själva musiken alltid bär med sig något mer. Fastän jag har spelat dessa låtar och läst berättelserna så många gånger går det alltid att hitta nya guldkorn. För mig är det skomakarlivet. August ville inte alls vara skomakare, men blev så illa tvungen. Mathias berättar hur skomakaren gick hem till sin kund, flyttade in och stannade tills skorna till familjen var färdiga. Plötligt fick en av mina gamla ärvda möbler liv! Den lilla kistan som fått höga ben och ådringsmålning och som alltid gått under namnet ”Morfars låda” eller ”Skomakarkistan”. Det var den min mammas morfar bar kring på, utan ben förstås, när han gick runt till torp och gårdar här i trakten. Kistan ärvdes sedan av hans son Anton Rudin, som förutom skomakandet var, soldat och även nåt länsmans-aktigt då han var en av få i sin generation som kunde läsa och skriva. Och som lärde så många visor till sin lill-dotter Astrid, min mormor.

image

En speciell känsla när man upplever hur allt hänger ihop, när musiken nästan inte går att bryta loss till att bli endast musik. Det gillar jag. Välkomna på vår berättarkonsert på Korrö Loge!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Bloggen, Folksinger, Sågskära, Tradition

Fyra visböcker

kr-2-visbok

Att jag städade ju musikgarderoben härom sistens, har jag ju redan berättat. Bland alla fula och fina fynd, hittade jag bland annat fyra små handskrivna visböcker, ihopbuntade med ett sedan länge intorkat gummiband. Fyra små skrivböcker fulla av vistexter skrivna av samma hand. Det syntes hur handstilen hade mognat från den första boken till den fjärde, det här var böcker som följt sin ägare under flera år. Det kändes att dessa böcker hade vårdats ömt. Tre av dem hade ett extra pappersomslag utanpå den blå skrivbokspappen, och i två av dem fanns ett register längst bak. På alla böckerna stod ägarens namn: Karin Rietz/Rits från Gränna. Den första boken var skriven under tidgt 1920-tal, i den såg hennes handstil så ung, nästan barnslig, ut.

kr-visbok-4

Jag kände inte Karin, vet inte vem hon var och varför hennes böcker hade hamnat i min garderob. Kanske var de ett loppisfynd, en bunt i en spännande låda som jag sedan inte underökte, kanske hade jag fått dem av någon som visste att jag sjöng – jag minns inte. Visorna var de vanliga från denna tid, skillingtrycksvisor, lite från Fritiofs Saga, Björkens visa, sånt som jag känner igen ifrån liknande böcker efter min mormor och min mamma (som inte alls var lika välhållna och där vistexterna var uppblandade med kakrecept och andra viktiga anteckningar). Men det var något så kärt med denna lilla samling. Jag kunde absolut inte slänga den, även om slängning var ett av huvudmeningarna med musikgarderobsrensningen. Just att de följt en person under flera år, att samlingen byggts och registret numrerats om, att de var så omvårdade, det gav en känsla av att dethär varit något viktigt i Karins liv. Att ha alla texterna till de bästa låtarna och att dessutom ha ett register som gjorde det lätt att hitta just den visa hon ville ha, just när det sög till i sjungtarmen!

kr-visbok3

Kära Karin, tänk så bra att hon skrev både sitt namn och att hon bodde i Gränna! Jag bestämde mig helt enkelt för att ge Karins visböcker till Smålands Musikarkiv i Växjö, och dit har jag lämnat dem. Det känns bra att någon som är nyfiken på sångrepertoaren från tidigt 1900-tal – eller kanske till och med vet vem Karin var – kan besöka Arkivet i Växjö och ta en titt i hennes böcker.

Har du också skrivit ned dina sångtexter i skrivböcker? Har du en eller flera? Hur hittar du dina texter när du blir sugen? Eller har du andra sätt att behålla dina texter?

kr-visbok1

Lämna en kommentar

Filed under Arkiv, Bloggen, Folksinger, Marie Länne persson, Tradition